Chronological

David besegrar araméerna

(1 Krön 19:1-19)

10 En tid därefter dog Ammons kung och hans son Hanun efterträdde honom.

² ”Jag vill visa min vänskap mot Hanun, eftersom hans far visade mig vänskap”, tänkte David och sände budbärare för att beklaga hans fars död. Men när Davids sändebud kom till ammoniternas land, ³ sa de ammonitiska furstarna till honom: ”Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen med tröst för din fars skull! De har kommit för att spionera på staden^[a] och spana för att de ska kunna inta den.”

⁴ Hanun grep då Davids sändebud, lät raka av dem halva skägget och klippa av nedre hälften av deras kläder, innan han skickade iväg dem. ⁵ När David hörde vad som hänt, skickade han män för att möta dem eftersom de hade blivit så kränkta och uppmanade dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut och sedan komma tillbaka.

⁶ När ammoniterna förstod att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bud och lejde 20 000 arameiska män från Bet-Rechov och Sova. Kungen i Maaka ställde upp med 1 000 man och 12 000 kom från Tov.

⁷ När David fick höra detta, skickade han ut Joav med hela hären, elittrupperna. ⁸ Ammoniterna ställde upp utanför stadsporten, medan araméerna från Rechov och Sova och männen från Maaka och Tov grupperade sig i det öppna landskapet. ⁹ När Joav insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot araméerna. ¹⁰ Resten av armén överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna.

¹¹ Joav sa: ”Om araméerna är för starka för mig, får du komma och rädda mig. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och räddar dig. ¹² Var stark och modig och låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer! Sedan gör Herren vad han finner vara bäst.”

¹³ När Joav och hans soldater anföll araméerna, flydde de för honom. ¹⁴ När ammoniterna såg att araméerna flydde, flydde de för Avishaj in i staden. Joav lämnade dem då i fred och återvände till Jerusalem.

¹⁵ Men när araméerna insåg att de hade blivit besegrade av Israel, grupperade de om sina styrkor. ¹⁶ Hadadeser sände då bud efter araméer från andra sidan floden Eufrat. De kom till Helam under befäl av Shovak, överbefälhavaren över Hadadesers här.

¹⁷ Då David fick höra detta, samlade han hela Israels armé och tågade över Jordan till Helam. Där ställde araméerna upp och gav sig i strid med David. ¹⁸ De flydde för Israel, och David dödade 700 stridsvagnssoldater och 40 000 ryttare. Överbefälhavare Shovak slogs också ner och dog där. ¹⁹ När Hadadesers alla lydkungar insåg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med Israel och blev deras undersåtar.

Araméerna ville sedan inte längre hjälpa ammoniterna.

Davids armé möter ammoniterna

(2 Sam 10:1-19)

19 En tid därefter dog Ammons kung Nachash och hans son efterträdde honom. ² ”Jag vill visa min vänskap mot Nachashs son Hanun, eftersom hans far visade mig vänskap”, tänkte David och sände budbärare för att beklaga hans fars död.

Men när Davids sändebud kom till Hanun i ammoniternas land för att trösta honom, ³ sa de ammonitiska furstarna till honom: ”Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen med tröst för din fars skull! De har kommit hit för att spionera och spana, för att de ska kunna inta landet.” ⁴ Hanun grep då Davids sändebud, lät raka av dem skägget och klippa av nedre hälften av deras kläder, innan han skickade iväg dem.

⁵ Man gick till David och berättade vad som hänt, och David skickade män att möta dem, eftersom de hade blivit så kränkta. Han uppmanade dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut och sedan komma tillbaka.

⁶ När ammoniterna förstod att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna tusen talenter^[a] silver för att leja vagnar och ryttare från de arameiska rikena Naharajim, Maaka och Sova. ⁷ De lejde 32 000 vagnar, och kungen av Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeva, och ammoniterna mobiliserades från sina städer för att strida.

⁸ När David fick höra detta, skickade han ut Joav med hela hären, elittrupperna. ⁹ Ammoniterna ställde upp utanför stadsporten, medan de kungar som kommit dit fanns för sig ute på det öppna fältet.

¹⁰ När Joav insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot araméerna. ¹¹ Resten av armén överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna.

¹² Joav sa: ”Om araméerna är för starka för mig, får du komma och rädda mig. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och räddar dig. ¹³ Var stark och modig, och låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer! Sedan gör Herren vad han finner vara bäst.”

¹⁴ När Joav och hans soldater anföll araméerna, flydde de för honom. ¹⁵ När ammoniterna såg att araméerna flydde, flydde de för hans bror Avishaj in i staden. Då återvände Joav till Jerusalem.

¹⁶ Men när araméerna insåg att de hade blivit besegrade av Israel, skickade de efter förstärkning från araméer på andra sidan floden Eufrat, och de kom anförda av Shofak, överbefälhavaren över Hadadesers här. ¹⁷ Då David fick höra detta, samlade han hela Israels armé och tågade över Jordan. När han kom fram, gick han i ställning mot dem. Där ställde araméerna upp och gav sig i strid med David. ¹⁸ De flydde för Israel och David dödade 7 000 stridsvagnssoldater och 40 000 fotsoldater. Han dödade också Shofak, araméernas överbefälhavare.

¹⁹ När Hadadesers män insåg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med David och blev hans undersåtar. Araméerna vågade sedan inte längre hjälpa ammoniterna.

En bön för kungen

20 För körledaren. En psalm av David.