Chronological

² Herre, mina fiender är så många!
    Det är många som reser sig mot mig,
³ många som säger om mig:
    ”Det finns ingen räddning för honom hos Gud.” Séla^[a]

⁴ Men du, Herre, är min sköld runt omkring mig,
    min ära, den som lyfter upp mitt huvud.
⁵ Jag ropar till Herren,
    och han hör mig från sitt heliga berg. Séla

⁶ Jag lägger mig ner, sover, och vaknar igen,
    för Herren stöder mig.
⁷ Jag är inte rädd för de tiotusentals människor
    som omringar mig från alla håll.

⁸ Stå upp, Herre! Rädda mig, min Gud!
    Du slår alla mina fiender på käken
och krossar de gudlösas tänder.

⁹ Räddningen kommer från Herren.
    Låt din välsignelse komma över ditt folk! Séla

² Svara mig när jag ropar,
    min rättfärdighets Gud.
I mitt trångmål öppnar du vägen för mig.
    Var nådig mot mig och hör min bön!

³ Ni människor, hur länge ska ni förolämpa min heder,
    älska tomhet och söka lögn? Séla
⁴ Ni ska veta att Herren har avskilt den fromme åt sig.
    Han hör mig när jag ropar till honom.

⁵ Grips ni av vrede, så synda inte.
    Tänk i ert innersta, när ni ligger på er bädd: ”Var stilla.” Séla
⁶ Bär fram rätta offer,
    förtrösta på Herren.

⁷ Många frågar: ”Vem kan visa oss något gott?”
    Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
⁸ Du har lagt en större glädje i mitt innersta
    än vad de fått av sitt myckna korn och vin.

⁹ Jag lägger mig ner i frid och sover,
    för du, Herre, du ensam, låter mig bo i trygghet.

² Herre, rädda mig! De fromma är borta,
    de trofasta människorna finns inte kvar.
³ Alla ljuger för varandra,
    de talar med hala tungor ur delade hjärtan.

⁴ Må Herren göra slut på de hala tungorna,
    tysta deras stora ord.
⁵ De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
    våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”

⁶ ”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
    och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
    ”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad^[b].”
⁷ Herrens ord är rena,
    som silver som renats i smältugnen sju gånger.

⁸ Herre, du som bevarar dem,
    beskydda oss alltid för detta släkte!
⁹ Överallt där uselheten prisas
    stryker de gudlösa omkring.^[c]

² Hur länge, Herre, ska du glömma mig?
    Hur länge ska du gömma ditt ansikte för mig?
³ Hur länge måste jag brottas med mina tankar,
    bära denna ängslan inom mig dag efter dag?
Hur länge ska min fiende ha övertaget?

⁴ Se på mig och svara, Herre, min Gud!
    Upplys mina ögon, låt mig inte somna in i döden.
⁵ Låt inte min fiende säga: ”Jag har besegrat honom!”
    Låt inte mina ovänner få glädjas över mitt fall.

⁶ Jag förtröstar på din nåd,
    och mitt hjärta gläder sig över din räddning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
    för han har varit god mot mig.

³ Släpa inte bort mig
    tillsammans med de onda och de som gör orätt,
de som talar så vänligt till sina grannar
    men går i onda tankar.
⁴ Löna dem efter deras handlingar
    och efter deras onda gärningar.
Löna dem efter vad de gjort,
    ge dem vad de förtjänar!

⁵ De bryr sig inte om Herrens gärningar,
    om allt han har gjort.
Han ska riva ner dem
    och inte bygga upp dem igen.

⁶ Välsignad är Herren,
    för han har lyssnat till mina böner!
⁷ Herren är min styrka och min sköld.
    Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig.
Glädjen bubblar nu i mitt hjärta,
    och med min sång vill jag prisa honom.

⁸ Herren är sitt folks styrka
    och en räddnings fästning för sin smorde.
⁹ Rädda ditt folk och välsigna din arvedel!
    Led dem som en herde,
och bär dem för evigt!

² Lyssna till min bön, Gud!
    Göm dig inte när jag vädjar till dig!
³ Lyssna till mig och svara mig!
    Mina tankar plågar mig,
    jag har ingen ro,
⁴ för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
    De drar olycka över mig,
    och i vrede anfaller de mig.

⁵ Mitt inre fylls av ångest,
    dödsångesten griper mig.
⁶ Fruktan och fasa gastkramar mig.
    Jag darrar och är rädd,
    skräcken överväldigar mig.
⁷ Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
    så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
⁸ Jag skulle flyga långt bort
    till öknen och stanna där.” Séla
⁹ Jag skulle skynda mig att söka skydd
    undan detta oväder och denna storm.

¹⁰ Herre, förvirra de gudlösa,
    låt dem gräla sinsemellan,
    för jag ser våld och strid i staden.
¹¹ Dag och natt går de omkring den på dess murar.
    Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
¹² Våldet har tagit överhanden,
    och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

¹³ Om det hade varit en fiende som hånat mig,
    hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
    kunde jag ha gömt mig för honom.
¹⁴ Men det var du, min jämlike,
    min vän, min förtrogne.
¹⁵ Vi gick i underbar gemenskap
    i folkskaran till Guds hus.

¹⁶ Låt döden utan varning ta dem,
    låt dem fara levande ner i dödsriket,
    för ondskan bor i och mitt ibland dem.
¹⁷ Men jag vill ropa till Gud,
    och Herren ska rädda mig.
¹⁸ Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
    och han ska lyssna till mig.
¹⁹ Han befriar mig och ger mig frid,
    när fienderna anfaller mig,
    hur många mina motståndare än är.
²⁰ Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
    han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
    och som inte fruktar Gud.

²¹ Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
    han våldförde sig på sitt förbund.^[a]
22 Hans ord var hala som smör,
    men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
    och ändå ett draget svärd.

²³ Lämna din börda till Herren!
    Han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
²⁴ Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
    De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.